...barnen en blad vårtbitare. Sonen fick ta in den i en stor glasvas, hoppas den spelar ikväll!:)
Får väl släppa den fri imorgon...När jag var liten hittade min tuffa killkompis en vårtbitare, till allas förtjusning.
Vi bodde i en liten by och en sådan händelse spred sig fort bland barnen.
Tills Sören kom på att jag faktiskt hade en liten vårta på handleden, alla stirrade på mig och väntade på att jag skulle låta monstret slita bort vårtan.
Skräckslagen och en smula förnärmad, sträckte jag fram handen.
Jag slöt ögonen och inväntade den ofantliga smärtan som snart skulle drabba mig.
Minns att det kittlade lite, kisade med ena ögat. Där satt ett illgrönt monster och bara trixade lite med spröten.
Bad en stilla och mycket tyst bön... och vips, så gjorde Hulken ett jätteskutt, rakt upp i Sörens rufsiga kalufs.
Han fick fullständigt fnatt av denna oväntade vändning. Sörens alla krumbukter och hopp fick oss alla att vrida oss av skratt!:)
Det var nog en av dom första minnena då jag insåg att man faktiskt kan bli bönhörd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar