Efter förlusten av min älskade, arbetar jag med mig själv.
Använder universell energi för att skapa och läka. Behöver städa upp en smula kan man säga...
Det finns mycket inom mig själv som jag aldrig vetat om, men som alltid funnits där.
Försöker dra till mig kunskapen och öppna alla mina sinnen.
Vad alla skulle svara om man frågar, vad vill du allra helst? vara lycklig, torde nog svaret för det flesta bli(och frisk naturligtvis).
Hur blir just du lycklig? oftast vet vi vad som INTE gör oss lyckliga.
Vad jag i varje fall vet, är att vara olycklig är så dränerande att man gör nästan vad som helst för att slippa vara där... med stor kraftansträngning har jag så sakteliga kravlat mig från smärtan.
Känner mer och mer att jag inte längre är i klorna på sorgen. Utan känner snarare enorm tacksamhet för alla mina erfarenheter.
Min övertygelse är att det bara finns en grundform på allt liv och det är energi.
Min energi har tillfälligt tagit boning i denna kropp.
Med denna förvissning går det oacceptabla att leva med.
Du finns där, din energi slutar aldrig vibrera. Våra "tankar" möts och telepati uppstår.
När vi möts, finns det ingenting i världen som skulle kunna få mig att tvivla på din existens...Bortom döden existerar vi alltjämt!
"Belive and you will find out"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar